Prao time! Tjejerna på bilden har frågat i ett år om dom kan praoa hos oss.
Vi tycker att butiken är så liten, att man klarar det mesta själv och att det då blir så lite att göra för någon annan...
Den enda bilden jag fick i huvudet när jag tänkte praktikanter var en uttråkad tjej eller kille som satt på en stol och stirrar ur fönstret och suckar..
Efter många snälla snälla snälla kunde vi inte längre motstå ( jag och Anna min anställd).
Så vi sa ja!
Även om jag redan hade tänkt att det skulle bli lite jobbigt så blev jag gladligen överraskad när det blev till en av mina bästa dagar i butiken...
Dom hade så många frågor och jag fick så mycket att tänka på.
Och deras arrangemang fick mej till att börja städa göra om och ta tag i saker som hade varit svåra för mej att ta tag i.
Alla dessa tusen frågor om allt om himmel och jord , kunder, pengar, varor, priser.......
Mycket fick mej att börja tänka på när jag först kom till Sverige.
Hur svår det var för mej att hitta någon vuxen som jag kunde lita på, någon jag kunde ställa massa konstiga frågor till så att denna värld skulle klarnade något för mej.
Då... längtade jag så mycket att ha någon att se upp till och att berätta saker som jag varit med om i skolan och hemma.
Jag blev lite ledsen fört när alla minnen kom tillbaks....
Men sedan vände allt på något märkligt vis.
När jag plötsligt insåg att "jag" var den tjejerna vände sej till.
Att jag svarade på allt som dom möjligen kom på.
det slog mej en kort stund hmmm (att jag själv kunde vara den jag själv längtat i alla år) konstigt...
Det gjorde mej sååå glad att kunna ge något till någon annan som man själv hade längtat efter.
Efter prao dagarna hos oss har tjejerna varit i butiken många gånger för att berätta saker som dom varit med om, vi försöker att svara så bra så möjligt ur en vuxens perspektiv och hoppas på att dom lär sej något bra från oss:D
